Ja, vad är asatro..
Vissa menar att det är en religion, andra menar att det är en filosofi.
En religion är det väl per definition eftersom det finns gudar och gudinnor men samtidigt finns det ingen helig text eller dogma som talar om hur vi ska vara som människor eller vilka regler de här gudarna har skapat för oss att leva efter. Asatro är således ingen dogmatisk religion.
De texter som finns är inte att jämföra med någon slags bibel.
Texterna i den äldre eddan, eller Sämunds edda, är till större delen moraliska eftertänksamheter som man kan kontemplera över. De sätter inte upp några regler eller ramar utan återger händelser och exempel samt vilka konsekvenser de kan leda till.
Texterna i den yngre eddan, eller Snorres edda, är egentligen inte kopplade till religion alls utan Snorre skrev sin edda som en lärobok i skaldskaparkonst med religiösa texter som byggstenar. Vi får en del information om det religiösa livet i Snorres texter precis som i Sämunds edda men det finns fortfarande inga regler utan mer ämnen för kontemplation.
Alla sagor som finns bevarade återger människors levnadsöden snarare än gudars. Här kan vi läsa om hur människor som levde i Asatrons storhetstid levde och funderade över sina beslut. Det finns inget om rätt eller fel här heller utan snarare handlingar och dess konsekvenser. Även i dessa berättelser kan vi hitta en hel del intressant information om hur religionen såg ut på den tiden.
Personligen ser jag asatron som en filosofi och ett sätt att betrakta min omvärld. Jag känner inte att jag måste offra till någon eller be till någon eller att jag måste leva på ett speciellt sätt för att gudarna ska bli nöjda. Gudarna verkar inte bry sig särskilt mycket om vad vi gör. Ibland interagerar de, både på begäran och utan, men oftast har de nog med sitt eget.
Det har på sista tiden dykt upp en del nymodigheter inom asatron som jag ställer mig tveksam till. Dels har vi asatrosamfundet eller samfundet för forn sed eller vad de kallar sig nu för tiden. Jag minns när de bildades och jag har ställt mig tveksam till deras intentioner sedan begynnelsen. Som jag ser det så försöker de skapa ett nytt religiöst samfund som mer liknar kyrkan än någon hedniskt. De har godar och gydjor, en slags präster, och de vill bygga en kyrka eller tempel som de kallar det (man kan ju inte ha en hednisk kyrka så då kallar man det tempel). Inte nog med det utan de vill också begränsa ur man som medlem i deras kyrka ska leva som hedning och då är man inne på dogma och blir därmed en hednisk motsvarighet till den kristna kyrkan.
Sen har vi Ásatrúarfélagið på Island som har byggt sig ett ”asatempel” med Hilmar Örn Hilmarsson som ”överstepräst”. Templet kommer att användas för bröllop, begravningar och namngivningsceremonier enligt sällskapet.
För det första så finns det inga som helst bevis rent arkeologiskt för att det någonsin har funnits några tempel för asatroende i Skandinavien. Den lämning man länge trodde var ett spår av ett hednatempel i Uppsala visade sig vara ett gammalt kloster. Det talas i vissa texter från en ungefärlig samtid om ett tempel med en guldkedja på taket och en inhägnad av pålar. Det låter osannolikt att ett hednatempel skulle ha en guldkedja på taket som syntes långväga omkring, vad skulle syftet vara med en sådan och vad skulle den representera? Texterna är skrivna av kristna besökare som inte förstod varken språk eller tradition så utrymmet för missförstånd är enormt.
För det andra så finns det inget som säger att bröllop uträttades av någon slags präst.
Äldre Västgötalagen är visserligen kristen men talar om att giftermål utföres genom löfte inför tolv vittnen och brudgåva av guld som bekräftas genom att de båda ligger ”under samma bolster” över en natt. Det vill säga att man talade om inför vittnen att man ville fästa någon (förlovningen) och sedan intygade paret inför minst tolv vittnen att man godtagit bröllopsgåvorna (oftast en massa pengar och halva sin mark) och alltihop bekräftades genom bröllopsnatten ”under samma täcke och bolster” (även detta inför vittnen naturligtvis). Mer än så var det inte. Skilsmässa var lika lätt, man bötade hälften av sin egendom för det brutna löftet (om inte någon horat utanför hemmet och därmed gav anledning till skilsmässan) och berättade om skiljet inför minst tolv vittnen och sedan var det klart. Det står ingenting om präster eller kyrkor/tempel eller gudar. Allt handlade om löften inför vittnen och det löftet kunde ges var som helst. Detta i en lag som var till stor del kristen men som uppenbart bevarat en hel del från heden tid. Varför Islänningarna vill att giftet ska ske inför en ”präst” i ett tempel beror mer troligt på att de är så pass påverkade av kristen tro att de tror att det är så det måste gå till.
För det tredje finns det inget som säger att begravningar utfördes av någon slags präst. Det gamla systemet med högläggning skedde på gården och oftast byggde den framlidne sin egen hög innan döden. Familjen höll någon slags fest eller sorgestund och så var det inte mer med det. Tittar man på det arkeologiska materialet så kunde folk begravas eller brännas lite var det passade och gravarna placerades oftast så att de syntes vida omkring. Det finns inga belägg för att någon präst var inblandad och höll någon slags ceremoni, sådant håller kyrkan på med.
Att man skulle behöva ett tempel för att blota är bara rent struntprat. Blotet är personligt och ingen kollektiv samfundsritual. Det förekom både kollektiva stora blot och mindre personliga blot men att det skulle ha behövts ett tempel för dem, eller präst för den delen, känns orimligt. Hade det varit fallet hade vi hittat tempelrester lite överallt. Blotet hölls oftast på gården och det finns inga tecken på att varje gård hade ett tempel och någon ambulerande huspräst har väl aldrig funnits innan kyrkan kom hit.
Nej, allt det här tramset med tempel och kyrkor är bara nonsens och har ingenting med hedendom eller asatro att göra. Det är bara ett sätt att göra hedendomen rumsren genom att få den att efterlikna kyrkan så mycket som möjligt. Jag tror att många nog kan acceptera hedendomen om den påminner om något de känner igen men att acceptera den som den är känns troligtvis lite främmande för gemene man eftersom det är lite främmande med annorlunda sätt att vara religiös.
Gör man dock allt detta med prästsystem och kyrkobyggnader så har man gjort asatron till en religion men sådan har den aldrig varit så det är rent nyskapande. Våra förfäder hade inte ens ett namn på sin religion, ordet asatro är också nytt. Att vara asatroende betyder att man tror på asarna och ordet Áss/as/ase betyder gud. Det fanns dock fler gudaväsen än asarna, de är bara ett av gudasläktena. Många av asarna är av Vana-ätt, några är av jätte-ätt osv. As är bara det namn de gav sig själva som folk. Sedan skulle vilken forntida Skandinav som helst höja på ögonbrynen åt ordet asatroende. Man behöver inte tro om man vet eller hur? Det finns inga tvivel om att asarna finns liksom det inte finns några tvivel om att alver, dvärgar, jättar, troll, tursar etcetera finns. Vad är det att tro på? De behövde inget namn på sin tro eftersom alla hade den. Det var väl snarare en fråga om vilken gudom man valde att blota till. I så fall skulle vi istället för asatroende ha Odentroende, Torstroende osv. men även detta är tveksamt eftersom det verkar som om de olika gudarna hade sin egen klass. Oden var för rikemännen, Tor för bönderna osv. Många kunde höra till flera klasser och andra till ingen klass.
Man kan inte blanda ihop polyteism med monoteism på det här sättet med kyrkor och präster. Visst, det fanns säkert godar och gydjor och ett och annat tempel här och där meningen samlad struktur som en enhetlig religion. Utövandet av den här religionen eller kulten (som vi borde kalla den) kunde skilja sig markant mellan olika gårdar och därför kan vi inte prata om en samlad religion.
Asatro, som vi för enkelhetens skull kallar den samlade hedniska kulten för idag, är mer en filosofi som kan anpassas efter vem man är och hur man vill använda den. Man måste inte blota eller be till alla gudar eller bara en enda, man behöver inte göra någonting alls eftersom det inte finns några regler. Texterna som finns är mer riktlinjer för ett moraliskt kontemplerande och ämnade som eftertanke över handling och konsekvens. ALla skrifter som finns idag är skrivna av kristna dessutom med undantag möjligen för Sämunds edda som sägs ha ett äldre ursprung i den muntliga traditionen. Vi lär oss sannolikt mer av sagorna än av eddorna men jag tvivlar starkt på att vi kan prata om en samlad religion.
Sen har vi som lök på laxen det här med forn sed som är populärt idag. Man vill inte säga asatro av just den anledning jag nyss nämnde så man hittade på termen forn sed istället. Det betyder som man gjorde förr ungefär och ska samla ihop diverse seder och ritualer under samma tak. Det finns många röster både för och emot denna term och jag står nog på den sida som inte tycker att den passar. Jag kallar mig hellre asatroende även om termen är felaktig per definition om jag nu ska kalla mig något alls.
Forn sed kan ju vara precis vad som helst så det säger ju ingenting om vad man är. Utövare av seder så som de utfördes förr (okänd tidsram) eller åtminstone så som jag tror eller uppfattar att de gjorde ”förr”. Är det ett namn på en religion? Hedning refererar till kristendomen och betyder en som inte är kristen eller rättare en som bor utanför staden och därför inte är kristen. Jag håller mig helst ifrån referenser till en religion jag inte accepterar när jag pratar om mig själv.
Så är asatro en religion?
Ja, för vissa är den det och för vissa är den inte det. Det är en gudstro, en livsstil, en filosofi etc. Den är vad man väljer att den är men den behöver inga präster och den behöver inga tempel eller kyrkor. Den germanska religionen/kulten är långt äldre än kristendomen så varför ska vi kopiera det kristna sättet att definiera vårt tro?